-— UVUUUV -—-— som yltrades, ropade man till honom. De kejserliga fly! — Ja, jag förstår mycket väl hvarom fråga är, och jag sade att, om niinto äro vaksamma, skola kroaterna en vacker dag, då ni minst ana det, intränga i Magdeburg. Borgarne brusto ut i skratt. — frojanerna skrattade också, då Hekubas dotter talade, sade Magnus, och Troja blef ntaget och lagdt i aska. Magnus ville emellertid undersöka riktigheten af Carquefous berättelse, och Armand Louis, som alltid tänkte på att föra de två unga flickorna tillbaka till herr de Pardaillan, följde med honom. Detsamma gjorde ock Renaud. De gingo långsamt omkring på alla ställen, som aftonen förut varit besatta af kejserliga trupper, men de kunde icke upptäcka en enda fiende. — Någon desertör har säkert underrättat dem om att vi ej ha fölk nog till att besätta och försvara dessa verk, sade Magnus med bekymrad min. — Magnus tror på ingenting, han tror ej ens hvad han ser med sina egna ögon; när inga fiender finnas qvar, ha de väl flytt, vet jag, yttrade Renaud, som redan drörade om den angenäma resa, kan snart skulle få företaga i sällskap med fröken de Pardaillan. — Grefve Tilly har ännu aldrig tagit til flykten, svarade Magnus. När han drar sig