Dagens Nyheter – 14 oktober 1871, sida 2

MU bespara er en enda tår?... Alltsedan jag såg er första gången; har jag icke tillhört mig sjelf ... Jag är nästan från förståndet, det är sannt... — Nästan? afbröt honom Diana med ctt leende. — Jag är galen, alldeles gälon, om ni tycker bättre om att jag säger så... Ja, jag är mera än galen. Det finns ingen dumhåt, som jag ej vore i stånd till att begå; det har varit dagar, då den, som nu talar till er, har uppfört sig som en stor syndare. Ack, gode Gud, hvilken bekännelse skulle det icke bli, om jag berättade allt för er! Sammanlägg alla fel och galenskaper ni kan upptänka — och summan blir jag. Men jag älskar er så innerligt som det är möjligt för en menniska att älska en annan; också har ni en sådan makt öfver mig, att ni när som Helst, om ni blott gör ett tecken, ett enda, kan få se mig som ett barn vid era fötter, Armand Louis vet det, han, som känner mig så väl... Fråga honom hvad han tänker om min feber. Jag trodde i början att den snart skulle gå öfver, och jag gjorde allt för att bli botad... Men, tyvärr, ingenting har hbjelpt, hvarken resor eller bataljer eller tiden eller ens vissa saker, som jag inte ens vill tala om. Hvarför behöfde jag bli kär i er? Jag bara frågar... Emellertid förhåller det sig så, att denna kärlek är lik en spik, som man hamrar på; den in