Dagens Nyheter – 14 oktober 1871, sida 2

I detta ögonblick igenkände Johan v. Werth de tre männen, mon afståndet mellan honom och dem var redan alltför stort för att han skulle kunna nå dem. Han vände sig då till en afdelning musketörer, kommenderande: — Ge fyr! Armand Louis, Renaud, Carquefou , och Magnus hade emellertid redan kommit innanför vallen, utfallsporten tillstängdes, och ett par kulor, som aflossades, fastnade i de tjocka ekplankor, hvaraf porten var sammansatt. — Om det dröjt en sekund längre innan vi kommit hit in, skulle vi ha varit förlorade, sade. Carquefou. Magnus förde genast Armand Louis och Jenaud till det hus, der fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan uppehöllo sig. Den tid var nu förbi, då de unga flickorna brukade titta ut genom fönstret vid minsta buller på gatorna. Huru många kanoner hade de icke sett föras till vallarne af stadens käcka borgare, huru många större och mindre truppafdelningar hade de ej sett draga ut istriden, fulla af mod och tillförsigt, samt konvma tillbaka i det mest beklagansvärda Wilstånd! Kulornas hvinande och kanondundret kommo dem visserligen ännu att darra, men förskräckte dem icke mera. De visste, från hvilken fara de blifvit befriade genom Magnus omtanka och energi; de tackade Gud och tyckte att Tillys glödande kulor, som uppfyllde staden