— Här finns en man, som konungen håller af, men som å sin sida hatar konungen. — Hertigen af Sachsen-Lauenburg? — Tala saktare!... När denne man är inne hos konungen, så vänta troget utanför dörren med handen på värjfästet. Om han följer honom på jagten, så vik icke från Gustat Adolfs sida. Han är feg, denne hertig, och om han ser, att ett hängifvet hjerta och två skarpa ögon uppmärksamt följa hans göraude och låtande, vågar han icke företaga sig något ondt. Tro mig, när jag talar på detta sätt, sker det derför att jag har orsak dertill. — Var utan fruktan, jag skall följa konungen som en skugga, sade Arnold Brahe och tryckto hårdt Armand Louis hand. När natten kom, lemnade tre män till häst lägret och redo utefter stora landsvägen från Spandau till Magdeburg. — Om blott kapten Jakobus hade varit här, tänkte hertigen af Sachsen-Lauenburg, då han icke vidare såg till herr de la Guerche, skullo jag ha skickat honom efter denne fördömde fransman.