Dagens Nyheter – 13 oktober 1871, sida 1

karl. Det skall jag bevisa för er, herr markis, när vi komma inom Magdeburgs murar. Sedan jag nu fått säga detta, som låg mig på hjertat, så tillåt mig gå och skrifva mitt testamente, ty det är säkert att från den här expeditionen komma vi inte helskinnade igen. Armand Louis uppdrog åt Renaud att vidtaga nödiga förberedelser till afresan samt uppsökte sjelf konungen. Han behöfde endast uppgifva sitt namn, för att genast bli insläppt till hans majestät. Hos Gustaf Adolf träffade han hertigen af Sachsen-Lauenburg, som tycktes studera några kartor, hvilka lågo utbredda på bordet. Vid hertigens åsyn ihågkom herr de la Guerche Margaretas uppmaning till honom, och han besvarade derför hertigens vänliga helsning med eh kall blick samt yttrade, vänd till konungen: — I dag kommer jag ej till ers majestät i något ärende som rör tjensten; ett personligt intresse har fört mig hit. Vågar jag hoppas att ers majestät beviljar mig ett par ögonblicks samtal i enrum? . Hertigen rynkade ögonbrynen och sade: — Jag vill inte genera någon, herr grefve, och går derföre. Armand Louis bugade sig utan att svara, hvarefter Frans Albrecht tyst gick sin väg. — Ah! ni tycker inte om den stackars hertigen, sade Gustaf Adolf. DE BEGGE FRANSMÄNNEN, Gc?