Dagens Nyheter – 12 oktober 1871, sida 2

han vore i tillfälle att genast bryta upp och marschera mot fienden? Nej, hoppas icke derpå. Grefve Tilly står ensam utanför Magdeburg, och han skall också ensam taga staden i besittning. — Ni tror således att Gustaf Adolf, den furste, för hvilken ni offrat lif och krafter, skall uraktlåta att hjelpa en stad som slutit sig till honom? — Ack! anklaga honom icke. Det är ju omöjligt för honom att intränga längre i landet, innan han hunnit försäkra sig om sin svärfars bistånd. — Ni är alltså öfvertygad om att Magdeburg icke kommer att få någon undsättning? sade herr de la Guerche bleknande. — Ingen skall undsätta Magdeburg, om icke jag sjelf gör det. . Herr de Pardaillan gjorde en ansträngning för att resa sig upp och fatta sina vapen, men en förfärlig smärta bestraffade denna oförsigtighet, och han nedsjönk åter utmattad i sin säng. — Ah, de olyckliga! suckade han; deras far allena skulle kunna hjelpa dem, och deras far är vanmäktig. — Ni misstager er, herr markir, sade AÅrmand Louis. Fröken de Pardaiilan och fröken de Souvigny, hvilken skänkt mig sitt hjerta och lefvat mig trohet in i döden, skola ej bli öfvergifna derför att era krafter svika er... Äro ej herr de Chaufontaine och jag här?