Kapten Rossel, om krigskonsten. Mellan det att kapten Rossel (som öfvergaf sin tjenst i ingeniörkåren för att med kommunarderna strida för republikens upprätthållande och som bland dem först blef generalstabschef samt derefter en kort tid högste befälbafvare) erhållit sin dödsdom af en krigsrätt och afvaktade domens stadfästelse af en annan (hvilket numera ock skett), har han i fängelset sysselsatt sig med att till sitt lands tjenst skrifva en broschyr om försvarsväsendets reorganisation. Förordet till denna skrift har redan blifvit offentliggjordt af en fransk tidning. Det är ett arbete, vittnande om en skarp blick, stor lärdom i krigshistorien och ett praktiskt förstånd som man icke ofta finner hos franska militärer. Rossel begynner med att säga att krigskonsten i Frankrike råkat i förfall under och genom Napoleon I, på det sättet att han icke tillät sina officerare någon frihet 1 handling, hvarigenom de förlorade vanan vid: och förmågan af sjelfverksamhet. De blefvo blindt lydande redskap, men som icke företogo någonting så snart de saknade order, ej heller, när de hade order, ändrade operationsplan om än förhållandena gjorde det aldrig så nödigt. — Krigskonsten har under årtusendenas lopp i grunden ej undergått så stora förändringar. Den blir alltid en erfarenhetssak. Men det är erfarenhet och militäriskt-praktiska kunskaper de franska officerarne sakna. Preussarne hafva ingen ny krigskonst; de följa ännu Fredrik I:s; men de kunna denna grundligt, deraf deras öfverlägsenhet. — I Napoleon I:s, Jominis och erkehertig Karl af Österrikes skrifter finnas förträffliga materialier till krigskonstens lärande. Specialister böra studera Gustaf Adolf, Turenne, Eugene, men framförallt Fredrik den Store. Företalet slutas med följande intressanta öfverblick af den mnordampgrikanska strategien: Efter de stora krigen vid århundradets början har framåtskridandet framförallt varit en teknisk sak. På den europeiska kontinenten ha preussarne ensamne visat sig framåtsträfvande och låtit kriget tjena stora politiska ändamål; men det ligger föga konst i deras fälttög. De äro väl inlärda lexor; de äro improvisationer som studerats i femtio år och med utmärkt skicklighet utförts. Men om det moderna kriget företer en olikhet FRA PRYIEL EIN IT TY TADS TER GA 2 I IR REA nr JGA TS SR AR 1