Dagens Nyheter – 11 oktober 1871, sida 2

— T04 — dödade kammartjenaren sadlade hästarne ur stallet, en annan öppnade stora slottsporten. Men redan hade fru Igomer vaknat. Så var då den dag ändtligen kommen, då hon skulle få smaka hämndens ljufva sötmal Intagen af en feberaktig glädje, drog hon upp gardinen och ställde sig i fönstret. Just nu höjde sig solen öfver horisontens rand. — Det är således i dag det skall ske! mumlade hon. Den rörelse som rådde på gården ådrog rig hennes uppmärksamhet. Hvarför dessa hästar? Hvarför dessa män? Vid åsynen af Johan yv. Werth, som i detsamma kom gående uppför bron, trodde hon att han gifvit några order, och att han nu ämnade infinna sig hos henne, för att förklara meningen dermed. Magnus visade sig på gården nästan i samma ögonblick. Deremot syntes icke Frans till, ehuru han vid alla tillfällen brukade vara den påpaesligaste. Några af de öfriga skälmarne, som baronessan tagit i sin tjenst, sprupgo villrådiga omkring och tycktes leta efter Frans. En ännu obestämd misstanke vaknade plötsligt bos fru Igomer. Hon gaf tecken åt Johan v. Worth, som nu inträdde i hennes rim, att han skulle komma till fönstret der hon sjelf stod. — Känner ni denne man? frågade hon honom ifrigt. ) — Den som håller den svarta hästen vid tygeln? Ja, fullkomligt; det är Benko, ea af