Dagens Nyheter – 10 oktober 1871, sida 2

är den, att jag önskar bli introducerad hos hertigen af Friedland, fältmarskalken Wallenstein, och då jag gör min entrå i hans salonger, vill jag att det skall ske i ert sällskap och vid er arm. Jag har lust att se, om Wallenstein kommer ihåg den unga ficka, som han smålog så vänligt åt i Prag. Ni hör, att jag talar uppriktigt. — I hvilket palats skulle ej baronessan Igomer vara en välkommen gäst, och hvem skulle ej med nöje bjuda henne sin arm? — Det artiga svaret döljer väl ej en önskan att slippa uppfylla min bön?Johan v. Werth förstod betydelsen af den blick, som baronessan kastade på honom, och svarade: — Välj dag och timme. — I morgon bittida resa vi till klostret S:t Rupert och i morgon afton till Prag. Baronessan Igomer reste sig upp. Konferensen var slutad. XEXKEIK. Rädde sig den som kan! Magnus hade å sin sida icke användt tiden illa. Han begagnade ett ögonblick, då han var obemärkt, till att underrätta Adrienne och Diana om att de måste vara färdiga att afresa redan vid dagens inbrott. Magnus åtog