Dagens Nyheter – 10 oktober 1871, sida 1

som jag hoppas, skall jag skiljas från er morgon, för att återvända till min ensamhet Ni och fröken de Souvigny skola då finna att jag tänkt på allt. Frans betraktade dammolnet, hvilket mnalkades alltmera, och gnuggade händerna af förnöjelse. Han lutade sig intill Magnus och yttrade: — Det blir nödvändigt att tala med pater Hilarion redan i afton. Magnus ryste ofrivilligt. Midt i dammolnet kunde han redan upptäcka glansen af blanka vapen. — Ah, Johan v. Werth! tänkte han. Han närmade sig fröken de Pardaillang gamle kammartjenare och sade till denne, i det han fixerade honom skarpt: — Har er fröken gifvit er någon befallning? — Jag har order att i allo lyda er, svarade kammartjenaren hviskande. — Godt, så sof blott med det ena örat i natt och gif hästarno dubbel ranson; håll allt färdigt till uppbrott vid första signal. Baronessan Igomer tog i besittning byggnadens venstra flygel, hvarifrån det fanns en utgång till slottsparken. Sedan Magnus försäkrat sig om att baronessans rum icke hade någon annan utgång, lade han sig ned i skuggan af ett träd och höll ögonen oafvändt fästade på denna port. DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 5.