Dagens Nyheter – 9 oktober 1871, sida 1

(Insändt.) Kan! nuvarande minister antagas i sin helhet qvarstå eaktadt dess experiment med urtima riksdags sammankallande misslyckats ? Och i motsatt fall hvilka ledamöter deri äro närmast att afgå? Ehuru sammankallandet af urtima riksdag är regeringens obestridliga rätt, får dock denna rätt ej utan beräkning och omtanke begagnas. oo Att gagnlöst förslösa riksdagens tid och landets penningar, kan ej annat än förspilla den aktning för samvetsgrannhet och det förtroende för statsmannablick, hvarförutan en ministör, äfven om den qvarstår, förlorar nödigt inflytande. Ej heller kan man påstå, att ej sakens utgång var, minst sagdt, alltför tvifvelaktig för att äfventyret bort vågas, och föga förnuftigt är att i utgången se endast följden af en egennyttig spekulation af en rotehållarepluralitet, som, om allmänna opinionen i frågan varit stadgad, nog derför fått Döja sig. Dylika små beräkningar afgöra icke i och för sig stora frågor. Verkliga förhållandet torde tvärtom vara, att frågan icke är till afgörande mogen. Sveriges insulära läge, dess mestadels karga natur och brutna terrängformer, äfyvensom dess vidsträckthet, hvilket allt. försvårar krigföringen med massor och tillåter stridens utdragande i längden, samt den felande kapitalbvildning och det hårda klimatet, hvilket gör de egentliga arbetsdagarne under den milda årstiden här dyrbarare än i sydligare länder, allt detta måste i fråga om sättet för försvarets ordnande ingifya synnerlig betänksamhet. Moan må ej heller i talet om eventuell emigration se ett tomt hot, utan en berättigad farhåga, och ihågkomma, att derest denna blir verklighet, man ej kan lika lätt stäfja den genom att åter borttaga densamma föranledande lagstadganden, enär ju flera som en gång utflyttat, dess flera komma att fortfarande göra det, enligt lagarne för den naturliga attraktionen. Å andra sidan kräfva visserligen nutidens fordringar å soldaten ökad öfning, men huru tid derför skall kunna uttagas, utan att minska landets ekonomiska resurser och dermed dess försvarskraft, är ej lätt att se. Möjligen måste, med ändrad flyttnmingstid, beväringsrekrytens lägerutbildning första året begränsas till något mindre än krigsministern föreslagit, men successiv inkallelse på vintern förut för rekrytöfningarnes begynnelse gå före, ehuru sålunda en rätt kännbar inqvarteringstunga kastas på städerna. Med ett ord, meningsstriden föres nu i grunden icke mellan rothållareintresset å ena och nationen i öfrigt å andra sidan, er NAN NR ER NANNE EE -—-———