Dagens Nyheter – 9 oktober 1871, sida 1

— TLJ KK —JSälodes, börjades Magnus, sedan han uppdragit korken ur den första buteljen, tror eller vet ni, att en bur snart skall befria mig från omsorgen att vaka öfver mina fångar. Frans blinkade med ögonen. — Vid den helige Frans, min skyddspatron! utbrast han; har ni då inte hört talas om hans nåd Johan v. Werth, min högt ärade husbonde? — Jo visst. — Nåväl, Johan v. Werth och fröken de Souvigny, det är detsamma som en förräm herre och en vacker flicka. Hvad behöfs det för att förvandla den ene till en äkta man och den andra till hans hustru? En vigselakt. Den skall en munk förrätta. — Ah! det är fråga om ett giftermål? — Ja, ett äktenskap, välsignadt af den heliga kyrkan. Oss emellan sagdt, skulle fröken de Souvigny, som för närvarande är en kätterska, annars få komma att brinna i evinnerlig eld efter döden; det är således vi som rädda hennes själ. — Men jag har låtit mig berättas att hon inte vill ha Johan v. Werth, utan är kär i en fransk adelsman. Huru förhåller det sig härmed? — Det är bara dumt prat! Och för resten — ni förstår väl att en munk, som läser i sin messbok, som arbetar för sin själs eviga saighet, och åt hvilken man ger en börs, full DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 58.