ij XxxXvIL Två vänner som frukostera tillsammans. Magnus öväntade ankomst, den försigtighet, hvarmed han uppträdde, och framför allt hans förklädnad kunde emellertid icke annat än ytterligare stärka de farhågor, som Adrienne sedan länge hyst. Diana började nu också dela dessa. Hvad Magnus angår, tyckte han sjelf att han råkat i en ganska brydsam belägenhet. Han visste nu att Johan v. Werths ankomst var att med det snaraste förvänta, och blott den omständigheten att denne man befann sig i fröken de Souvignys närhet innebar en oberäknelig fara. Hon var omgifven af en hel mängd banditer, som voro beslutna att utföra hvilka skurkstreck som helst, bara de fingo bra betaldt, och hon hade inga andra försvarare än en gubbe och fyra å fem yngre betjenter. Under sådant förhållande lönade det sig icke att anlita Balivernes bistånd, åtminstone ej förrän hvarje annat medel first blifvit försökt. Här gällde det att begagna list: Medan Magnus var som djupast försjunken i sina tankar, väcktes han plötsligt derur af en röst, som kom honom: att spritta till. Han vände sig om och fann sig stå ansigte mot ansigte med den hygglige Frans, hvilken han icke träffat, sedan båda voro i Carlskrona. Magnus hade svårt för att återhålla en åtbörd