— Herr baron Johan v. Werth säger alltid att han tycker att jag har ett ganska godt förstånd. Jag vågar hoppas, att fru baronessan en dag skall dela denna mening. — Derpå tviflar jag inte alls; men eftersom ni har så stort förtroende till er vältalighet, skall ni använda densamma äfven till att bibringa de ifrågavarande damernas öfriga fyra eller fem betjenter den öfvertygelsen att de måste försvinna. — Vi skola först pröfva hvad förnuftsskäl kunna verka; Ljelpa inte de, så gripa vi väl till handkraften, yttrade Magnus. Fru Igomer smålog. — Om ni någongång lemnar er tjenst hos baron Johan v. Werth, återtog hon, så kom till mig; jag skall med nöje ge er en anställning i mitt hus. — Om så sker, kommer fru baronessan icke att ångra sig. — Och nu skall jag presentera er för mina unga väninnor. Regeln för ert uppförande mot dem innefattas i dessa två ord: artighet, vaksamhet. — Om fru baronesgan tillåter det, skall jag sätta den ena af dessa dygder framför den andra; jag säger inte hvilkendera. Och han följde efter fru Igomer, som begaf sig till de två kusinernas rum. Magnus nedslog icke sin blick, då fröken de Souvigny betraktade honom. När Diana fick höra, att denne nye, med damm och smuts