Dagens Nyheter – 7 oktober 1871, sida 1

SP -— — Men hvem ansvarar mig för att ni är en hederlig karl? sade han plötsligt, i det han fästade en orolig blick på Magnus. — Ingen, genmälde denne lugnt. Är det så att ni tror er i stånd till att fortsätta er resa, så gör det; jag är visst inte angelägen om att ändra min resplan. Jag tyckte bara att jag gerna ville hjelpa en kamrat, i synnerhet då jag derigenom kunde förtjena litet pengar för egen räkning. Men om ni inte vågar begagna er af min tjenstvillighet, så adjö! Och härvid gjorde han min af att gå sin väg. Kuriren bad honom stanna. — Här är brefvet, sade han; men kom ihåg att, ifall ni inte på nöjaktigt sätt uträttar detta ärende, så skall ni komma att stå till ansvar för ert slarf inför den strängaste af alla herrar, Johan v. Werth. — Ni kan lita på mig, svarade Magnus; men hvar skall jag träffa baronessas Igomer? — I byn Burgstall; hon bor på värdshuset 7re konungar och stannar der till i morgon afton. — Jag skall ha den äran att infinna mig hos henne i morgon bittida. )— Hum! er häst har då ben som en hjort? sade Johan v. Werths budbärare, i det han kastade en afundsam blick på Magnus starka springare. — Han är som hade han vingar. Magnus mottog brefvet af kuriren ; och när han väl hunnit gömma det i sin ficka, uppgaf han en suck af belåtenhet. DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 57.