Dagens Nyheter – 7 oktober 1871, sida 1

— Hvarför ser ni på mig så der? återtog Frans; skulle ni händelsevis känna mig? — Jag hade en gång en vän, som var mycket lik er, skyndade sig Magnus att svara. Jag trodde mig återfiana honom då jag såg er; derför har jag också fattat en mycket innerlig tillgifvenhet för er. — Ni smickrar mig. — Och nu vill jag bjuda er på hälften af en kalkonunge, som håller på att stekas i köket, samt en bit af en ypperlig pastej, som värden på min enträgna begäran särskildt lagt af för .min räkning. . — En förträfflig id! —Vet ni någon vrå här på stället, der två hederliga män kunna sitta i fred och smörja kråset, språkande i förtrolighet om nytt och gammalt? — Ja, det vet jag visst. Följ mig, och vi skola finna en liten särdeles lämplig tillflyktsort, der personer med god mage, och som ieke ha något ondt på sitt samvete kunna i allsköns lugn och ro njuta af de håfvor, försynen slösar på oss, otacksamma menniskor. Frans gick förut, och Magnus följde efter honom. De kommo snart till en afsides belägen berså i trädgården, der, på tillsägelse åt värden, ett bord dukades och rätter framsattes, som sågo högst aptitliga ut och spredo en så skön lukt sedan. Åtskilliga buteljer och flaskor placerades också på bordet.