-— TUU — ha den fördelen att ej vara utsatta för så stora faror. Hvarje afton sedan baronessan blifvit ensam, mottog hon en budbärare, öfverhöljd med damm, som genast derefter reste sin väg igen. Hvad som fröken de Souvigny mycket undrade öfver, det var att en qvinna, som var så förskräckligt rädd för röfvare och skälmar, icke desto mindre använde såsom kunskapare samt för öfrigt omgaf sig med personer, som alla sågo ut för att vara riktiga banditer. — Hvartill behöfvas alla dessa menniskor? sade Adrienne; det finns inte en enda bland dem, som jag kan se på utan att rysa. — Visserligen ha de inga engla-ansigten, det medger jag, svarade fröken de Pardaillan; men om fru Igomer behöfver utsända kunskapare för att undersöka, huru det står till med säkerheten på landsvägarne, tror du väl att helgonen och englarne skulle vilja åtaga sig slika bestyr? Den dag kom, då kammartjenaren, som med sitt lif ansvarade för att intet ondt skulle vederfaras de båda kusinerna, ej längre hade qvar mera än fyra å fem starka karlar att förfoga öfver. Han meddelade fröken de Pardaillan detta förhållande. — Det är min pligt att förklara, tillade han, att ni nu äro helt och hållet beroende af baronessan Igomer. Skulle någon fara, som jag ej förutser, inträffa, kan jag dö för er, men jag kan icke rädda er.