är — Hum! våra hårstrån och spetsar böra vara henne tacksamma. Men säg mig, har jag då alldele8 glömt bort geografien, eftersom jag hittills trott att Stralsund ligger nordligare än Berlin? — Nej, visst är det så. — Men hvarför styra vi då ständigt kosan åt söder? — Hvad ger dig anledning att tro det? — Då vi i går afton nalkades byn, der vi tillbragt natten, kom jag att kasta blicken på himlahvalfvet och fann till min förvåning att vi hade Stora Björn bakom o0s3. — Förmodligen krökte sig vägen, så att vi för tillfället färdades i en annan riktning än en egentliga. — Jag behåller ändå mina misstankar, svaade Adrienne. Följande dag talade hon om saken med den gamle kammartjenaren, åt hvilken herr de ardaillan anförtrott sin dotter; äfven han ar orolig. Han hade under natten erhållit ull visshet om att man nu befann sig på ett längre afstånd från Stralsund än vid resans början. Adrienne sade detta åt baronessan Igomer, som rodnade, dock helt obetydligt. — Jag har inte velat nämna för er, genmälde hon, att vägarne äro fulla af röfvare och skälmar; det har varit nödvändigt för oss att fara en omväg. I början aflägsnas vi från målet, men vi komma ändå fram till sist och