Dagens Nyheter – 6 oktober 1871, sida 1

Såsom man torde erinra sig, hade Magnus helt långsamt och lugnt aflägsnat sig från Gustaf Adolfs läger, under det att herr de Guerche och Renaud försvunno i ett moln af damm. Han var af samma mening som dessa vise, hvilka tänka att de som gå längst äro icke de som gå fortast. Magnus öfverlade med sig sjelf, medan hans häst lunkade framåt. Det företag, han nu skulle börja, var icke angerämt, men han hade likväl förr baft svårare uppgifter att lösa, och han förtviflade derför ej om att lyckas. Han började genast gå grundligt tillväga. MHvarenda soldat, resande, köpman, med ett ord hvarje menniska han mötte på vägen gjorde han frågor. Han passerade icke en vagn, icke en bondkärra en gång, utan att noga gifva akt på de personer som åkte i densamma. När han stannade på en gästgifvaregård, undersökte han alla rummen; anhöll han om gästfrihet i ett slott, visste han en timme efter sedan han kommit dit, hvilka gäster varit der under de sista sex månaderna. Han följde den grundsatsen att vinet är menniskan