Dagens Nyheter – 5 oktober 1871, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Binga, rang. Huru svårt det är att bli qvitt den inrotade ståndsskillnaden bevisas bäst af ett nästan otroligt förhållande, som ännu, besynnerligt nog, existerar i Malmö. Man är böjd att tro, att, om äfven rangen och rikedomen intaga försätet under det menskliga lifvet med dess falska fåfänga och beräknande egennytta, dessa förföriska afgudarskulle öfvergifvas sedan själen flytt ur stofthyddan och endast mullen finnes qvar. Men det är långt ifrån, åtminstone i Malmö. Der:qvarstår fåfängan äfven bortom grafven, och der mätas hedersbetygelserna mot den bortgångne efter den rang, som han under jordlifvet innehaft. För en handtverkspoike ringes sålunda kl. 9, för en gesäll kl. half 10, för en handtverksmästaro kl. 10, för en bodgosse kl. 10, för en bodbetjent kl. half 11, för en handlande kl. 11, för en embetsman kl. half 12 samt kl. 12 för adelsmän och dem som tillböra S:t Knutsgillet. Skådespelarne och sällskapsHfret. En krönikör i Göteborgsposten yttrar: En vigtig orsak till det anmärkningsvärda stillastående, som i vårt land röjer sig inom den dramatiska konsten, finna vii den tillbakasatta ställning, hvari denna konsts utöfvaro hos oss i allmänhet befinna: sig i socialt hänseende. Man klappar händerna, blomsterkastar och bekransar artisten och gjuter tårar, då han med mästerskap tolkar skaäldens stora tankar och troget återger de menskliga passionerna i all deras skiftande mångfald; man fiöner herr A. utmärkt, fru B. och fröken C, förtjusande — men man öppnar ej sina salonger för dem. Under det att man t. ex. i vårt grannland Danmark snart sagdt sätter den dramatiska konsten framför alla de andra och anser såsom en heder att i sitt hem få som gäster mottaga skådebanans ryktbarheter af båda könen, torde det höra till undantagen att man i svenska familjer räknar Steater-menniskor bland sitt intimare umgängo, ja, de ifrågakomma ej ens vid de stora notvarpen. Och ändå fordrar man af dem, att de skola spela salongsbjeltar och förnäma verldsdamer med sanning och natur! HSkådegpelerskorna reda sig)i detta hänseende vanligen beundransvärdt väl. Med den gqvinnan medfödda fina instinkten och snabba uppfattningen tillegna de sig ottast hastigt den fina verldens sätt att vara, äfven om de aldrig sett någon annan salong än testersalongen, men värre är det med skådespelarne. Dertör se vi så ofta vid våra landsortstrupper af lägre rangen unga ädlingar med drängfasoner och vördnadsvärda aristokratiska familjetäder, hvilka se ut som deras dagliga sysselsättning vore att halfsula och klacklappa, — Först när man i vårt land kommit så långt i fördomsfrihet, att det bildade societetslifvet för den oförvitlige dramatiske ?artisten ej är ett terra incognita, när man skattar den dramatiske konst nären lika högt som målaren eller bildhuggaren och ej mellan honom och andra bildade menniskor uppreser sn kinesisk mur, som det vore någonting himmelskriande att nedrifva, först då kunna vi hoppas att den dramatiska konsten hos oss skall få ett verkligt lif. Morsks, ln fröken Mary Hammond, lärarinna i Lincolnsskolan i Chicago, sköt sig för någon tid sedan i nämda stad. a Var a rn EE