Dagens Nyheter – 5 oktober 1871, sida 1

— did — hvarvid en stark arm och en mogen erfarenhet kunna vara er till nytta: Vilja ni ta mig med er? Jag känner Tyskland så väl som om jag sjelf hade skapat det, och de härförare, som kämpa på dess område, såväl som hin onde hade bjudit mig att vara med vid deras dop. Gäller det att stanna här, så stannar jag; är det åter fråga om att resa, så reser jag. Skola vi enlevera en dam, så har jag min häst; skola vi befria en fånge, har jag min värja. Befallen blott! — Be der en karl som jag tycker om, sade Renaud. — Låt mig bara bli använd, så skola ni nog få se att jag duger återtog den okände. — Men tala först om, hvem pni är, yttrade herr de la Guerche. Den groflemmade krigaren tog af sig sin kask. : — Magnus, till er tjenst, sade han. Renaud och herr de la Guerche uppgåfvo ett rop af förvåning; Carquefou stod och gapade, så häpen var han. — Ack! mina herrar, återtog Magnus, ni veta ännu inte hvad jag är för en karl; ibland uppträder jag som en varg, ibland som en räf, allteftersom det behöfves. — Men hvarför denna förklädnad? frågade herr de la Guerche, när han hemtat gig från sin öfverraskning. — Hvarför? Jo, för att bevisa, att det skarpaste öga icke kan känna igen Magnus, om