Dagens Nyheter – 5 oktober 1871, sida 1

— 425 — — Nu ha vi minsann inte tid att tänka hvarken på kejsaren eller hertigen af Brandenburg, sade Renaud, i det han räckte Armand Louis brefvet från baronessan Igomer. Armand Louis läste den korta skrifvelsen, blef blek som ett lik i ansigtet och utbrast: — Och detta kan du säga i en så lugn ton! Kom ihåg att det gäller Diana och Adrienne. Till häst, säger jag dig, och det genast! — Vi måste väl ändå först veta, hvart vi skola ta vägen. Jag har pu i två timmar grubblat på, hvilken väg kan anses för den bästa, men jag har ej kommit till något resultat. Om vi ändå bara hade den ringaste aning om hvar baronessan Igomer håller sig gömd. — Vore hon än på den djupaste afgrundg botten, skola vi ändå finna henne! Renaud fattade Armand Louis i armen och yttrade: -— Nå, hade jag inte rätt, då jag sade att denua baronessa syntes mig fruktansvärd? Det är värre att kämpa mot en qvinna än mot ett helt regemente. Magnus och Carquefou kommo nu tillbaka. Renaud hade minst hundra gånger varit i tillfälle att pröfva Carquefous hängifvenhet; Magnus klokhet, mod och beslutsamhet, hang förmåga att hastigt uppgöra en plan och skickligt utföra densamma voro herr de la Guerche väl bekanta. Med några få ord underrättades derför de båda tjenarne om hvad gom var på tärde. . DE BEGGE FRANSMÄNNEN. äR.