Kyrka och skola. När skolläraren i Cimbrishamn detta år afslutat sin termin påi skolreglementet föreskrifven tid, öfverraskades han söndagen derpå att i kyrkan höra uppläsas en af skolrådets ordförande utfärdad kungörelse af innehåll att barnen påföljande måndag skulle infinna sig i skolhuset för att ånyo börja undervisningen. Skolläraren, som författningsenligt egde rätt till ferier, förvånades väl, men då barnen nästa morgon inställde sig fann han det vara bäst att lyda sin förman och fortsätta undervisningen. Men den gången var icke lydnaden någon dygd, ty under veckans lopp fick han besök af skolrådet, som genom sin ordförande meddelade första var ningsgraden för: det han undervisat på den till ferier anslagna tiden. Skolläraren protesterade, men det halp icke; varningen skulle stå qvar. Skolläraren lär ha besvärat sig hos konsistorium; med hvilken påföljd är ännu icke kändt. Så lyder en berättelse, som blifvit insänd till Framåt. Den synes oss otrolig, säger tid