Dagens Nyheter – 4 oktober 1871, sida 1

nn Ann afvakta det republikanska experimentets resultater. Skulle dessa bli fördelaktiga, äro de beredda att i det allmännas intresse afstå från sina käraste planer. Om deremot experimentet skulle utfalla mindre väl, veta monarkiens anhängare att deras seger en gång skall vinnas mycket lätt, om blott de ha tiden och tålamodet till hjelptrupper. Hvad det radikala partiet angår, kan man vara förvissad om att — ehuru detsamma kastat ansvaret för sista upprorets fasor på vissa fanatiska galningar, som det numera ej vill kännas vid — en ganska lång tid skall gå förbi, innan det. vågar göra något försök att åter komma till makten. Dess chefer, likasom hela partiet i öfrigt, veta fullkomligt att de förlorat spelet, och allt väsen de göra afser endast att, så vidt möjligt är, förekomma att alltför stränga straff bli dem bland deras vänner ådömda, som fallit i rättvisans händer. Det konservativt-republikanska partiet, som för närvarande är 1 besittning af makten i Frankrike, har i sjelfva verket endast ett inskränkt antal anhängare. BSäkert är att denna regeringsform är den minst förstådda af fransmännen och allmänt anses för ett provisoriskt arrangement. Äfven de personer, som äro för densamma mest gynnsamt stämda, tala ofta om den tid då Frankrike hunnit få en definitiv styrelset. Monarkister, radikala och republikaner äro sålunda nu ense om att lefva i sämja tills vidare — monarkisterna, emedan deras tid ännu ej kommit, de radikala, emedan det bruk de gjorde af makten, när de nyligen hade den i sina händer, var af beskaffenhet att uppskrämma landet, och slutligen republikanerna, emedan de för närvarande sitta vid styret. Men det fenomen, hvarom härofvan talades och som verkligen väl förtjenar beaktas, är det antal imperialister som ien hast uppstått. De franska tidningarne ha under någon tid haft åtskilligt att förtälja om en bonapartistisk komplott. De tidningar, som öppet föra bonapartismens talan, förneka tillvaron af en sådan komplott, under det att imperialismens hemliga organer påstå sig önska att en officiel undersökning rörande förhållandet med det snaraste måtte anställas. Alla andra tidningar äro i högsta grad uppskrämda af tanken på slika stämplingar och ställa till regeringen de kraftigaste uppmaningar att, genom användande af alla medel som stå henne till buds, göra ett slut på den farliga sammansvärjningen. Utan tvifvel skulle det också väl löna mödan att taga närmare reda på huru härmed sig förhåller. Franska pressen för sin del behandlar icke saken med det lugn som omständigheterna kräfva. Se här hvad en engelsk korrespondent skrifver i ämnet: Säkert är, att de misstaga sig som påstå att en bonapartistisk sammansvärjning, i den mening man vanligen fäster vid detta ord, förefinnes. Bonapartisterna ha icke alls för afsigt att kalla folket till vapen, uppföra barrikader eller eljest åvägabringa en insurrektion, och tack vare det öde kommunen rönt, ha de förlorat sina för slika syften lämpligaste verktyg. Men å andra sidan får man ingalunda tro att imperialisterna definitivt öfvergifvit allt hopp om att återvinna makten, eller att de ens för tillfället nedlagt sina vapen. Efter den förskräckliga katastrofen vid Sedan läto