Dagens Nyheter – 3 oktober 1871, sida 2

Så stort var det förtroende Gustaf Adolf ingaf en hvar, som hade lefvat vid hofvet i Stockholm, att de två unga flickorna mera tänkte på de festligheter, som väntade dem i Berlin än på de förestående bataljerna. Det föll dem icke ett ögonblick in att man skulle kunna göra polske konungens besegrare något allvarsammare motstånd. Han kom ju till Tyskland snarare som en befriare än såsom en eröfrare. Hade han icke på sin sida såväl kurfurstarne af Sachsen, Hessen och Pfalz, som hertigen af Mecklenburg och åtskilliga andra protestantiska furstar, som blifvit på ett ovärdigt sätt behandlade. af österrikiska huset? Och ej nog med dessa furstar — hundra betydande städer väntade ju blott på ett tillfälle att frigöra sig från det kejserliga oket. Kunde man väl då tvifla på svenska konungens triumf? Vid minnet af Johan v. Werth mulnade likväl ibland fröken de Souvignys panna; hon visste att han var en väldig krigare, och när hon tänkte på honom, erinrade hon sig äfven en annan farlig fiende, nemligen grefve Pappenheim, En afton, då de resande just höllo på att söka sig ett herberge för natten i en större köping, kom en man, klädd i betjentlivrå fram till Diana och frågade henne artigt, om hon icke var fröken de Pardaillan, och när hon härpå gaf ett jakande svar, syntes han bli mycket glad och sade: