Hvarjehanda nyheter, (Tosändt.) En oktoberblomma. Tillegnad hr Laundströmst beundrare. O, fråga ej, hvad är att rolig varar O, fråga ej, hvad är att vara skvickst För 10 öre köp ett nummer bara Af Lundströms Nisso — han skall dig förklara Det sanna skämtets och satirens skick. Han är on fägnad för de tanter Vid kalterepons, vm han sjelt spått rät, Och står på vittorhetens hala branter Om ej som snille, som en liten fjanter, Hvars hela esse är att — lätt. Han är en målsman för den fina smaken, Poetisk som ett får, som oxen stark, Och om vi riktigt skarpt fixera saken, Fanns ej en e till honom maken, — Om ej bland djuren uti Noachs ark. Ideer lånar han från sunderjorden, Från Tyskland, Frankrike — och sjelfva smån. Och för att pappa Lundström ta på orden, Han såsom skald är Ahblstrands apa vorden, Om endart litet drages derifrån. Men vill du djupet af hans kvickhet skåda Gör sjelf en dumhet — och du bar det sett, På detta fält han vill dock onsam råda, Och endast Lundström står der utan våda Att väcka tvifvel om — srenons på vetts. Pekorale. Följande epistel ankom en dag i förra veckan till en emigrantfirma i Göteborg — d. 17 September 1870 (1871?) bessta titell war afden godheten och hindra af seglingen. fråu Göteborg. till den 29 den nes, 26 eller den 27 dennes. ärvar Jag stiga å utinesiö. (i Näsajö?) samt flera som Willlösa billJott på samma linJa. Wiäroutan aJent och endas gud är wår: a Jent och han är pålilig. Waraf den godbeten, och hafdena minönskan utiåminlse tecknas acktningsfult af målare Mestaren N. N. by socken.