Dagens Nyheter – 2 oktober 1871, sida 2

— 402 — möjliggör allt här i verlden! Ah! konung Gustaf Adolf skall en gång få erfara hvad kapten Jakobus förmår. Men nu har jag för tillfället andra vigtigare saker att tänka på. Han fattade härefter den tömda muggen och slungade den mot väggen, ropande: — Hör hit!... Är någon der? En karl inträdde. — Vet ni, om det finns någon vapensmed och hästhandlare här i trakten? Värden blinkade med ögonen. — Om ers nåd behöfver en häst och vapen, skulle väl det kunna fås, utan att ers nåd behöfver gå så långt. — Kanske här på stället? — Ack! ja, herre; det är så många menniskor som dött här i nejden på sednare tider. — Och du är deras arfvinge? — Nej, jag bara samlar saker, som det inte finns någon egare till. Värden tände ljus i en hornlykta och förde kapten Jakobus ned i en källare, dit svårligen någon obehörig skulle kunnat hitta vägen, och hvarest åtskilliga vackra hästar voro inhysta samt ett stort förråd af vapen förvarades. — Skörden tycks ha varit ganska riklig, sade kapten Jakobus. — Och ändå är det blott en efterskörd..-. Den ekonomiske krögaren och kaptenen afslutade snart en affär, hvarmed båda voro synnerligen belåtna. Den förre fick några guldmynt och den sednare en storväxt brun