Dagens Nyheter – 2 oktober 1871, sida 2

— QUO — häst, som kunde bära honom tio mil, utan att behöfva hvila sig, samt en lång värja som passade bra för hans starka arm. — Om ni någon gång gör affärer här i närheten, sade krögaren, så låt mig vara er kommissionär. Kaptenen, som redan satt foten i stigbygeln, vände sig om och sade: — Åhja, det kan nog hända att jag kommer att behöfva ditt biträde. Hvad heter du? — Mäster Innocent, till er tjenst. Kaptenen var åter i sitt esse, då han nu befann sig sittande på en dugtig häst med värjan vid sidan och dolken i bältet; men tanken på hämnd lemnade horom icke ett enda ögonblick. — En äfventyrare mot en kung, en man mot en hel arm! Striden blir svår, mumlade han. I fjerran såg han röken från svenska lägret. Plötsligt syntes han få en ny id, ty han utbrast: — Nej, jag behöfver inte stå ensam i striden. Han har namn och rang! Härpå sporrade han sin häst och red i galopp ät det håll der kejserliga lägret var. Efter en timmes ridt ropade en österrikisk skilltvakt honom an. — Jesus och Maria! svarade han. Detta var den kejserliga armåns fältrop; skildtvakten sänkte sitt gevär, och kapten