Dagens Nyheter – 30 september 1871, sida 2

— Må allt byte, som stulits i natt, återlemnas åt dem, från hvilka det blifvit taget! befallde Gustaf Adolf. De män, som deltagit i detta blodbad och anlagt denna ohyggliga mordbrand, skola beröfvas sina vapen och förjagas ur lägret; deras hästar och allt hvad de för öfrigt ega må säljas på auktion till förmån för dem som de ha plundrat. Och du, kapten Moloch, lemna från dig din värja! Kaptenen tvekade; men tjugu officerare omgåfvo honom, och han drog derför långsamt värjan ur slidan. — Arnold Brahe, sade konungen, tag denna värja och bryt sönder den, såsom man gör med en pultrons och en kättares vapen. Kapten Molochs läppar blefvo krithvita. Arnold Brahe tog värjan, och, hållande den mot golfvet under foten, bröt han sönder den i flera stycken. — Tacka nu din Gud och försvinn! tillade Gustaf Adolf. Om du inte haft den äran att strida under Sveriges ban6r, skulle jag, så sannt jag är en ättling af Gustaf Wasa, ha låtit hänga dig i närmaste träd som en hund. Två underofficerare närmade sig kapten Moloch på en vink af konungen samt fråntogo honom hans dolk äfvensom hans gradtecken. Kaptenen uppgaf ett skri, påminnande om hyenans, och ropade till Gustaf Adol: — Ni låter inte döda mig!... Ah! det gör ni oklokt uti.