Dagens Nyheter – 30 september 1871, sida 1

kringvandrande sångare, danskarnes läger. Denne konungs namn känner ni helt visst; engelsmännen kalla honom Alfred den store. — Herr grefve Pappenheim, vill ni följa mig? svarade Armand Louis. — Är det då ert fulla allvar att tillhandahålla mig en häst och en följeslagare? — Mitt fulla allvar. Grefve Pappenheim betraktade Armand Louis. Huru förhärdad han än blifvit derigenom att han allt ifrån sin tidigaste ungdom deltagit i denna fanatiska tids vilda, skoningslösa krig och oupphörligt bevittnat de mest fasansfulla skräckscener, fanns dock ännu fröet till ädlare egenskaper qvar hos honom. Tiden och de blodiga värfven hade ej förmått alldeles förqväfva detta frö. Med synbar rörelse räckte han herr de la Guerche sin hand. -— Se der något som jag skall komma ihog, sade han. En timme sednaro lemnade tvenre ryttare, insvepta i vida kappor, herr de la Guerches tält. Då de kommo till ändan af lägret, såg sig grefve Pappenheim omkring och frågade: — Nå, än vägvisaren? — Vägvisaren, det är jag, svarade Armand Louis. Och efter att ha uppgifvit dagens lösen för vakthafvande officeren, sporrade han hästen och red framåt i galopp.