som betryggar försvaret, underliättadt, eller anledningarne till obelåtenhet hos rustoch rotehållare samt till förvecklingar emellan dem och befälet undanröjda. I öfverensstämmelse med 1869 års försvarsutskott fruktar jag, att man med försök i denna riktning (normalkontrakter) löper ständig fara att rubba det, som indelningsverket har företrädesvis godt och värdt att bibehållas, utan att ändock ändamålet vinnes. Antingen måste viärnepligten ordnas efter stammens nuvarande organisation eller den sednare varsamt och småningom förändras i öfverensstämmelse med andan af den nya virnepligtslagen, derest det hela skall kunna organiskt utväxa. Är man icke ense om målet dit man striäfvar, kunna detaljerna icke följdriktigt ordnas, och då ir stunden för reformen ännu icke kommen. Dessutom har det för mig varit svårt att inse, hvarföre en skattejemkning, en på medeltalsberäkning grundad nivellering af en del af den svenska jordens skattebördor, en i alla samhiillsförhållanden ingripande statsekonomisk fråga om eftergifvande af en del utaf statsverkets ekonomiska tillgångar bör sammankedjas vid frågan om antagande af en ny värnepligtslag? Deltagandet i fosterlandets försvar tär en lika helig som urgammal pligt för hvarje syensk man, en pligt hvars ovilkorlighet icke ens får ifrågasiät. tas. Redan en förmodan om ett köpslagande om denna pligt skulle kasta en skugga på vårt nationella anseende. Fritt från hvarje annan tanke än den på fosterlandets vil, bör beslutet om ordnandet at våra försvarskrafter fattas och fram. stå. Isynnerhet ömtålig är den ånyo väckta frå gan om ett vilkor, då nedsiättningen i rustoch rotehållets ekonomiska börda blifvit i siffror beräknad. Och då det, innan något utöfver närvarande anslagssummor skulle för de ökade öfningarne i statsregleringen upptagis, eller åtminstone oberoende deraf, nu ifrågasittes att mer än en million riksdaler skulle årligen utgå i form af en skatteuppgörelse, så torde det väl böra öfverviägas, om icke denna summa skulle på ett mera direkt och med det konstitutionella lifvets vanor mer öfverensstimmande sätt kunna komma det egentliga försvaret tillgodo. Den af utskottsledamöterna från andra kammaren afgifna reservationen mot det i andra punkten af utlåtandet gjorda tillstyrkandet af värnepligtslagen lyder som följer: Ehuru vi, under förutsättning af indelningsverkets afskaffande, vidhålla och godkänna hufvudgrunderna uti k. mets till innevarande urtima riksdag framstillda förslag till lag angående den allmänna virnepligtens utgörande, så och enir en utsträckning af viärnepligten samt öfriga dåthörande bestimmelser stå i oskiljaktigt samman. hang med och i hufvudsaklig mån betingas af de sätt hvarpå stammen kommer att bildas, men k. mits till riksdagen framlagda förslag till förordning angående förändrade begiämmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtför. svaret icke ir bygdt på ofvanulnnda grundsats af indelningsverkets afskaffande och fördenskull ej heller kunnat af utskottet godkännas, hems. stilla vi: att k. mits proposition til! lag an. gående den allmänna värnepligten icke för närvarande må af riksdagen bis fallas.