och jag skulle nog ha lust till att möta honom igen, tillade Renaud. — Det är en önskan, som ni säkert kan hoppas få uppfylld, herr markis, sade grefve Eberhard. Er skål, herr markis! Denna gång tömde grefven sitt glas i botten och smålog dervid. — Om dessa berömda generaler vilja hindra vårt framryckande, må de skynda sig, sade en fänrik. Alla soldater som stridt under grefven af Mansfeld, hålla nu som bäst på att sluta sig till våra leder. Redan i dag ha fyra hundra kommit hit. — Fyra hundra? utbrast grefve Eberhard. — Ja, och i morgon kunna vi vänta femtonhundra ryttare, tillhörande kung Kristians af Danmark armå. — Kejsaren lärer ha yttrat, att konung Gustaf Adolf är en kung af snö. Enligt min mening är kejsar Ferdinand en kejsare af damm och stoft. Grefve Eberhard genomskar bordsduken med en knif, som han för tillfället höll i handen, och sade derpå med ett tvunget leende: — Ni har mycken lätthet för att skämta, herr markis, men ni glömmer att hela armåer ha försvunnit i öknen, och att öknen består af idel damm och stoft. En gardesofficer vände sig till grefve Eberhard och frågade: — Tviflar ni kanske på segern, herr grefve?