UV och tack vare det ymniga drickandet, lossades snart deras tungors band. Man språkade mycket, men Armand Louis märkte att grefye Eberhard mera lyssnade till hvad de andre sade än han sjelf yttrade sig. För öfrigt sparade han icke på det spanska vinet. Sedan man berättat en hop kärlekshistorier, började man resonnera om utsigterna till framgång i det nyss började kriget. Grefve Eberhard var den som först ledde samtalet på detta ämne, och de andre läto sig så lätt ledas. Vinet flöt i strömmar; grefve Eberhard drack mycket, men talade litet. — Den der mannen kan då åtminstone inte beskyllas för att fälla oförsigtiga yttranden, tänkte Armand Louis. — Ön Wollin har nu gifvit sig utan försök till motstånd, och likaså ön Riigen, der vi stego i land, sade en dragon. — Och ön Usedom har följt detta vackra föredöme, tillade en husar. — Den kejserliga armån måste vara rädd om sitt skinn, eftersom den ständigt drager sig tillbaka, yttrade en kyrassier. Grefve Eberhard skiftade färg och sade med en blick på kyrassieren: — Ni möta den nog till sist. — Gud gifve, det måtte ske, utbrast Renaud, ty om kejserliga armån fortfar på det här viset att gå baklänges, bli vi tvungna att