återse honom... Sker det en dag, så blir det först sedan han. dött. Artilleriet. fortfor att dundra, helsande hvarje regemente som passerade. Margareta betraktade med tårfyllda ögon det imposanta skådespelet. — Och det är likväl min röst som manat honom till detta krigståg, mumlade hon. Sedan hon ytterligare en stund haft sine ögon fästade på de defilerande regementena, vände hon sig. plötsligt till. Armand. Louis, som under tiden stått helt tyst och beundrat henne. — Farväl nu, sade hon; vi ha ej varit mycket. tillsammans, men då våra vägar en gång möttes skedde det under förhållanden, som tilläto mig att genast blicka in i ert hjerta och se hurudan ni är. Med er skall fröken de Souvigny bli lycklig. Armand Louis rodnade. — Var henne trogen! ... Ingen annan kärlek är god och lyckobringande än den kärlek, som aldrig upphör. Härpå. tillade hon med förändradt uttryck i rösten -och i det hon lade sin kalla hand på Armand Louis axel: — Det finns förhållanden, som jag. ej talat om för grefven af Wasaborg under den : tid jag kände. honom; jag förteg dem, emedan grefven, som har ett tillitsfullt hjerta ej skulle ha trott derpå. För er, som är hans vän, vill jag likväl yppa dem. Han har i sin närhet