åtminstone någon skulle kunna ge mig bsked härom. — Och hvad svara dessa herrar? — Ingen har sett. henne på länge, ingen vet hvart hon tagit vägen; och det!.a oroar mig verkligen. — Fruktar du att hon dött. af -förtviflan? — Åh! visst inte. — Nå, hvarför är du då orolig? — Du är ung, min käre kapten, och har ingen erfarenhet. . Theela — jag minns att hon tillät mig kalla henne så — har i sina ögon vissa blixtar, sor, ge mig mycket att tänka på. — Åh, hon är ju blott en qvinna! — Ja, vore hon en karl, skulle jag inte alls hysa några farhågor. — Jaså, du är således rädd? — Nästan. Carquefou har beskrifvit för mig denna känsla, med hvilken han påstår sig vara mycket förtrogen; nu erfar jag den sjelf... Det är märkvärdigt, jag tycker att min kropp darrar under skinnet. — Men baronessan AIgomer har väl ändå inte försvunnit som ett hjernspöke? — Somliga säga att hon dragit sig, från verlden, och lefyer uti ett kloster i Pommern ; men jag tror verkligen inte på klostret, det säger jag uppriktigt. Thecla hade en något uppstående näsa och mörkröda läppar; sådana. näsor och sådana läppar trifvas ej i nunne