komma, och indelningsverket såsom en skattebörda. Det är äfven det mål, hvarthän man skall komma, som utskottet vill se klart utstakadt, innan utskottet anser sig böra tillstyrka så genomgripande förändringar, som de af k. m:t föreslagna, hvilka dock. endast kunna innebära en öfvergång till någonting, som ännu sviäfvar i det ovissa. Uti en sekler gammal inrättning, såsom indelningsverket, har man ej ritt att göra stora och genomgripande rubbningar, då man på samma gång är öfvertygad, att dessa rubbningar endast åstadkomma tillfälliga förändringar, hvilka snart måste efterföljas af andra — kanhända ännu större. I afseende på olimpligheten af indelningsverkets qvarstående såsom skattebörda, ensam drabbande roteoch rusthållare, får utskottet hänvisa till det särskilda utskottets utlåtande nr 1 för sistförflutna lagtima riksdag, uti hvilket de åsigter finnas uttalade, som nu föranleda utskottet att äfven ur denna synpunkt anse indelningsverkets upphäfvande såsom nödvändigt. Utskottet öfvergår härefter till det, som utskottet anser vara det vigtigaste skälet för indelnings: verkets upphäfvande och derföre äfven för utskottets afstyrkande af k. m:ts förslag till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret, och detta skäl är den indelta armåens olämplighet såsom befäl och stam för landets vaponskyl iga ungdom, då denna uppkallas till miitärtjenst på grund af allmän värnepligt. Utskottet anser nemligen, att indelningsverkets bibehållande ovilkorligen förutsätter, att den indelta soldaten fortfarande anskaffas utaf jordegaren, som skall hysa honom på sina egor samt förse honom med hus, för hvilkas nybyggnad jordegaren äfvenledes är ansvarig, och utskottet anser, Pp samma gång, att just denna anskaffning af jordegaren, som måste önska att för billigaste pris få en beskedlig karl, som gör honom så liten olägenhet som möjligt, svårligen kan vara egnad atttillförsäkra indelta armön sådana soldater, som företrädesvis äro lämpliga att utbildas till befäl. Dertill kommer ytterligare, att det måste ligga i jordegarens intresse. att soldaten så sällan som möjligt är bortkommenderad från hemmet, hvilket äfvenledes är alldeles stridande mot den utbildning till och användning som befäl, hvilka i k. m:ts proposition förutsättas. Så länge rekryteringen bindes vid jorden och så länge den indeita soldaten bindes vid sin torpstuga med en kåltippa om några kappland jord, så länge kan man ej heller vänta, atti den indelta armåns led få andra än dem, som tillhöra daglönarnes klass, och utaf dessa ingalunda de bästa, för så vidt de ej af begär att gifta sig söka anställning som soldater, för att få tak öfver hufvudet för sig och de sina; och man bortjagar genom torpstugorna de mera intelligenta element, af hvilka en verklig befälsstam för värnepligtige skulle bestå. Det följer sålunda med indelningsverket, att den indelta soldaten, vare sig att han är uppsatt efter nu gällande grunder eller efter de grunder, som i k. m:ts proposition föreslås, alltid kommer att rekryteras ur samhällets lägsta klasser, hvilket enligt utskottets äsigt ingalunda kan vara lämpligt, då man vill göra honom till befäl och ledare för en armå, sammansatt, på grund af den allmänna värnepligten, utaf medborgare af alla samhällsklasser, såväl de lägsta, d. v. s. de okunnigaste, som de högsta, d. v. s. de mest bildade och intel ligenta, ty verklig bildning gifver öfverallt intelliens, och den gifver äfven anseende — långt större än det, den indelta soldaten i allmänhet kan göra anspråk på, äfven om han på föreskrifna möten och uti underbefälsskolan skaftat sig det mätt af kunskaper, som derstädes kan förvärfvas. Men det är icke allenast soldatens egenskap att rekryteras af jordegaren och utur de mest obemedlade samhiällsklasserna samt det olämplig aflöningssättet för soldater, som skola utbildas til befäl, som utskottet anser vara indelningsverkets olägenheter, utan dertill må äfven räknas den indelta soldatens långa tjenstetid, hvilken äfven så, nära sammanhänger med sjelfva indelningsverket, att detta skulle inom kort upphäfvas, för den hän. delse tjenstetiden i betydlig mån förkortades Visserligen föreslår k. m:t, att sold24, som fyllt 27 år och i sin tjenst varit 7 år anställd skall under fredstid vara berättigad att, efter derom fjord anmälan, erhälla afsked, dock med skyldignet att, om han af sådan rätt före uppnådda 15 tjensteår vill sig begagna, sätta i sitt ställe annan krigsduglig karl, hvilken emot enahanda löneförmåner, och utan att staton lemnar det i 2 5 stadgade legobelopp, åtager sig nylegd soldats förpligtelser, men då det i allmänhet lggor i såväl sol. datens som rotehållarens eget intresse, attsoldaten så länge som möjligt qvarstannar i tjensten, torde man kunna förutsätta, att denna bostimmelse icke i nämnvärd mån kommer att förändra det öfverklagade förhållandet. . Med läng tjenstotid följer, att soldaten sjelf efter inträdet i krigstjenst känner sig deraf bunden fö d hela den tid han ännu eger sina fulla arbetskraft. ter, utan utsigt att kunna egna sig åt sin tjenst på RT rr rr Frang