Dagens Nyheter – 27 september 1871, sida 2

— 370 — framställa till honom en begäran, som han icke kunde vägra att uppfylla. Tiden hastade; någon åtgärd måste vidtagas. Då herr de la Guerche meddelade Renaud sina bekymmer, svarade denne endast, i det han vred sina väldiga mustascher: — Ja, skaffa du hvad gom behöfs; det der rör inte mig; du är vår befälhafvare, jag simpel soldat. Och dermed försvann han, styrande sin kosa åt det håll, der han hoppades träffa Diana. Äfven Magnus bekymrade sig föga om sin herres förlägenhet; han hade alltför mycken tillit till försynen för att kunna tro att icke allt till sist skulle gå bra. I sin nöd kom Armand Louis: ihåg Abraham Cabeliau. — Honom har jag att tacka både för mitt och Adriennes lif; allt har jag honom aft tacka för, sade han. — Se, det der kallar jag en ljus id6, yttrade då Magnus, Har jag ej gjort klokt uti att bespara mig sjelf allt hufvudbry? — En idå!... Ja visst, men en id är inte alltid detsamma som pengar... Utan att betänka sig vidare, gick herr de la Guerche till calvinisten och anförtrodde honom sitt bryderi. — Det gäller att utrusta hundrafemtio man, alla af ädel börd, sade han. De ha valt mig till sin anförare, och vi ha svurit att följa konungen öfverallt, hvarhelst det behagar