Dagens Nyheter – 27 september 1871, sida 1

Magnus i detsamma bar in och satte fram på bordet, kom Carquefou att hastigt afbryta sin jeremiad. Han smålog. — Jag ser, tillade han, att de gamla goda sederna hålla på att åter komma till heders. Armand Louis vände sig till Magnus. — 8Se här, sade han, i det han pekade på Carquefou, är en hygglig gosse, som jeg rekommenderar till din synnerliga omvårdnad; han är alltid hungrig... — Och alltid rädd, inföll Carquefou. — Ja, sådan ban nu är, håller jag emellertid af honom. Tiillse att intet ondt vederfares honom. — Skall ske, svarade Magnus. Baliver-:e tager honom under sitt beskydd. Sedan Armand Louis och Renaud blifvit ensamma, betraktade de hvarandra först en stund, hvarefter herr de la Guerche utbrast: — Nu skall du tala om för mig, hvaraf det kommer sig att jag träffar dig här i Sverige. Då vi skildes, var du på väg till slottet Miraval, dit du lockades af ett par vackra ögon. — Ack, min vän, du vet huru ifrigt jag arbetade på min omvändelse. Jag är skyldig Clothilde det erkännandet, att hon gjorde allt hvad i hennes förmåga stod för att hjelpa mig. Men en vacker dag kom hennes onkel, en gammal man som skötte sin gikt på Miraval, och talade med mig om att aflägga ett besök i slottskapellet. DE BEGGE FRANSMÄNNEN, 47.