Dagens Nyheter – 25 september 1871, sida 1

SU UU blodiga bragdernas, i hast blifvit en budbärare mellan förälskade. — Detta skulle någon ha sagt mig för ett år sedan! tänkte han. Och han sporrade sin häst och red bort i vild galopp. Diana återvände till Adrienne, förtjust öfver hvad hon uträttat. — Nåväl, hvad sade han dig, hvad ville han? frågade Adrienne. — Han sade att herr de la Guerche skulle komma hit inom två dagar. — Ack, stackars Armand Louis! Adrienne tog brefvet ur Dianas hand och läste det; men hon kunde endast med möda Be ordet för tärars skull. — Jag får aldrig träffa honom mera, suckade hon och föll Diana om halsen. — Hvem vet? mumlade fröken de Pardaillan. Följande dag skulle, såsom bekant, bröllopet mellan Adrienne och Johan v. Werth ega rum. Öfverallt förmärktes tillredelser till ceremonien. Adrienne, som var hvitklädd, såg snaråfe ut som en person den der tppstått ur graäfven än som en brud. Johan Vv. Werth bar en ytterst praktfull drägt, öfversållad med ädla stenar och guldbroderier. Den afgörande stunden nalkades. Herr de Pardaillan såg på Adrienne med DE BEGGE FRANSMÄNNEN, 485.