Dagens Nyheter – 22 september 1871, sida 2

get, hvarifrån ryttaren kommit. Trupperna, som bevakade ingången, lemnade rum för konungen, hvilken visade sig till häst, åtföljd af en sqvadron dragoner. Folket andades åter och mottog sin konung med jublande lefverop. Gustaf Adolf hade stannat vid stadsporten, för att medtaga den der posterade kavallerisqvadronen, samt derpå följt efter Magnus med den militäriska ståt som höfdes en regerande furste. Armand Louis, hvilken redan börjat bestiga schavotten, såg upp, förundrad öfver detta larm, och blef då varse Magnus, som skyndade emot honom med utsträckta armar, i det han på en gång både grät och log. Vid anblicken af konungen kunde herr de Pardaillan icke längre beherrska sig, utan han störtade fram, åtföljd af sina vänner, ropande: — Nåd, nåd! Folket, som i allmänchet blifvit gynnsamt stämdt för herr de la Guerche, tack vare dennes behagliga yttre, instämde med herr de Pardaillan och ropade äfvenledes: — Nåd, nåd! Frans, Kreuss bet sig i läppen. — Den uslingen! den skurken! mumlade han. Och som en försigtig general tryckte han derefter gin hatt ned öfver pannan och försökte smyga eig bort; men detta var svårare än han trott. Folkmassan trängde på och höll honom fast såsom i ett skrufstäd. Konupgen gjorde en rörelse med handen,