Dagens Nyheter – 22 september 1871, sida 2

gig på den lilla öppna plats, som sträckte sig från fängelset till det kungliga slottets part. Ryktet om att en afrättning skulle ega rum spridde sig hastigt i staden, och en mängd sysslolöst folk tillströmmade, för att bevittna det blodiga skådespelet. Den hygglige Frans Kreuss promenerade midt ibland folkhoparne, försäkrande att den person, som snart skulle öfverlemnas i bödelns hämnande hand, hade en svartare själ än sjelfva Barnabas. En rysniog genomlopp de nyfiknas täta leder. Frans Kreuss skakade melankoliskt på hufvudet, lyftade ögonen mot himler och begaf sig till en annan grupp. I ett af torgets hörn stod herr de Pardaillan, blek och dyster. Han hade samlat omkring sig ett litet antal trogna tjenare, gamla soldater, som tjenstgjort under hans kommando, samt förtroligare vänner. Alla buro långa kappor och gömde derunder sina vapen. Bland dem befunno sig några få protestantiska ädlingar, som varit med vid la Rochelles belägring och sedan flytt till Sverige. Hvar och en af dessa kände naturligtvis Armand Louis. Den lilla skaran närmade sig sakta och omärkligt sechavotten, hvilken reste sig på trettio stegs afstånd från fängelset. Vid åsynen af de talrika trupper, som stängde alla utgångar, förlorad: äfven de djerfvaste hvarja skymt af hopp. Men alla voro beslutna att våga sina lif; de ansågo för en skam att icke