RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Byr omfamning, Styrmannen H. Semhar anmält att han, då han kl. 12 natten till i onsdags från BSillhofskajen skulle gå ombord på sitt fartyg, blef på det vänligaste omfamnad aftvå karlar. Sedan de aflägsnat sig, saknade han sitt ankarur med vidhängande kedja och nyckel af guld. PÄADOHUGRÄATTEN. Tryckfrihetsmål, Å rådbusrättens 5:0 af. delning förekom i gär till handläggning det af smedsarbetaren A. P.: Blomqvist i Södertolje mot ansvarige utgifvaron af tidningen Fäderneslandet, konstförvandten Ofverlind, väckta tryckfrihetsåtal för en i 19:e numret af nämda tidning införd korrespondens-artikel, hvari käranden blifvit omnämd åsom den der begått dråp. Sedan Blomqvist efter många om och men slutat med att yrka ansvar enligt 3 2 11 mom. tryckfrihetsförordningen, jemförd med 7 2 3 mom. strafflagen, uppsköts målet till nästa torsdag, då Öfverlind har att vid 25 rdrs vite afgifva svaromål. Hårdt, om ock rättvist. För tredje resan stöld straffade måleriarbetaren Anders Abrahamsson, hvilken begålt stöld af 21: skålp. bomull ur en vid Skeppsbron liggande bal, dömdes i går af rådhusrättens å:e afdelning att härför hållas till straffarbete i 6 år. LANDSORTEN. Mord, I Borås Tidning för i onsdags läses: Vårt under loppet af flera är så fredliga och stilla samhälle uppröres för närvarande af den fasansfulla tilldragelsen — ett mord, begånget natten mellan förliden söndag och mändag. Hvad man hittills fått sig bekant om denna hemska gerning är enligt i måndags hållet polisförhör följ Sotarelärlingen Carl Gustaf Frans Fredriksson (född den nov. 1846, men hvarest veta vi ej) hade med sistiiden söndag afflyttat från den anställning han såsom vandrande för några månade dan hade erhållit hos sotaremistaren Söderling ärstädes. och på aftonen skaffat sig logis i samma hus — beläget vid Båtsmansgatan, norr om och snedt mot stadshäktet — der hans förre mästare var boende, hos en prostituerad qvinna. gemenligen kallad Röa Anna. Omkring kl. 11 på natten arkommo ett par personer utanför Annas fönster och knackade på för att slippa in samt förde dervid något oljud på gatan. Fredriksson gick då ut för att afstyra detta, men möttes i portgången af en undersätsig, af F. ej igenkänd mansperson, som tillfogade bonom ett knifnugg på sidan af magen, hvarpå våldsverkaren hastigt aflägsnade sig. F., som i början kände endast föga smärta af såret, begaf sip åter in, men utropade en kort stund derefter: Herre Jesses, hva de gör ondt! Under det såret, som befanns vara bäde djupt och långt, nu eftersågs, ankom åter en person utanför Annas fönster, hvilken frigade: Hur ä dä me sotarn?, hvarpå Anna, som igenkände den frågande vara förre trumslagaren vid Elfsborgs regemente, Samuel Andersson, svaraue: Han ä skuren me knif och dä har la du gjort. Nä, dä har ja inte, men ja vet hvem som gjort et, genmiälte Andersson, hvarpå han åter aflägsnade sig. Straxt derefter ankom läkare, som blifvit efterskickad, och förband såret, hvarpå F. i mändags affördes till härvarande lasarett, der han omkring kl. 8 på aftonen afled. Truzslagaren Andersson, som skäligen misstänkes att åtminstone ha vetskap om mördaren, efterspanas, men; hade ännu i onsdags ej anträffats.