Dagens Nyheter – 22 september 1871, sida 1

-— Jas — hvilket han ännu ej uträttat, och att hans lif kanske är af stor vigt för ers majestät och Sveriges folk? Rädda honom, och den svenska armån skall räkna ännu en tapper officer bland sitt befäl. Magnus röst darrade; två stora tårar hade framträngt ur hans ögon och banade sig långsamt väg utför hans kinder. Redan började det dagas. — Ah! om han blefve afrättad här i landet, skulle jag anse mig vanärad, sade konungen. Magnus föll helt tyst på knä och ville kyssa konungens hand. Gustaf Adolf hade fattat en penna, för att skrifva en order, men efter ett ögonblicks : betänkande kastade han den ifrån sig. — Nej, sade han, herr de la Guerche har icke fruktat att sätta sitt lif på spel för att rädda Margareta; jag skall sjelf fara till Carlskrona och rädda honom. — Ah, hvilken konung! hvilken konung! mumlade Magnus; han skall lätt finna hundra tusen män, som vilja dö för honom. Emellertid kastade han en blick på klockan. — Ja, sade Gustaf Adolf, som hade märkt denna förstulna, ångestfulla blick. Snart blir klockan sju. Skola vi hinna fram, medan det ännu är tid? — Ers majestät! låt mig resa i förväg; jag skall ropa öfverallt: XI hans majestät konungens tjenst! Vi skola spränga tre eller fyra DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 43.