Dagens Nyheter – 21 september 1871, sida 2

utverka hans benådnng, tack vare en trisman som jag inneha. I Fröken de Souvigry uppslog ögonen ochsåg på Johan v. Werth i hennes blick röjde sig en blandning af yride, harm, förskräckelse och öfverraskning. — Ni kan räddaflhonom! utbrast hon ; oc ni har icke redan försökt det! ! — Nu är rätta tunden för en förklaing oss emellan komme), min fröken, Fibre nå han v. Werth. Ja; hör ej till de ridiirö, som fara verlden dikring, för att hjelpaförtryckta. Lånar jeg ut något, vill jag hoigen. det. Något för nåot och intet för intetldet är min princip. I I Adrienne börjaG fatta Johan v. Worths mening; hon känd: hjertat darra i sitt blöst. — Ni vet, miftfröken, fortfor Johan vWerth, att herr d1lPardaillan lofvat migd er hand; ni har envfi vägrat mig den, ochåni vägrar mig den älnu; jag har dock ickotafstått från mina anfråk derpå. Lofva att förkna ert öde med mittfich jag svär att jag skall använda hela mittonflytande för att rädda de 1a Guerche. ja I — Ni vill... kttn nej, detta pris är för högt, det är ju me hans och min lycka ni vill krossa. IE — Jag hatar Jorr de la Gnerche lika mycket som jag älsär er; och dock räddar jag hans lif. Hvarfr skulle jag göra det, om ni icke derigenom fefve min?