oo Vä Adrienne fattade Arnold Brahes hand och sade: 7; — Men, min herre, det är ju omöjligt... han har intet ondt gjort... han är bestämdt oskyldig. Herr de la Guerche är sjelfva he-. dern. Det vore ett mord att döda honom. Man har misstagit sig... man skall icke döma honom... eller huru? Arnold Brahe vände bort hufvudet, för att man icke skulle se att han grät. Adrienne sprang fram till herr de Pardaillan, ropande: — Ni skall rädda honom, icke sannt? Ni känner honom nu:och håller af honom; ni vet, hvad han gjort i la Rochelle. Ni skall icke tillåta att en så rättskaffens och tapper ädling dör på schavotten. — Jag skall göra allt hvad som står i en menniskas makt, för att rädda honom, svarade herr de Pardaillan. — Och jag skall vara er behjelplig dervid, tillade Johan: v. Werth. — Skynden er då! sade Arnold Brahe; timmarne äro räknade. — Må vi genast begifva oss till rikskansleren Oxenstjerna; han är den som regerar under konungens frånvaro, inföll Adrienne. Åtföljd af herr de Pardaillan, lemnade hon derpå rummet. Diana hade icke ett ögonblick lemnat Johan v. Werth ur sigte. — Och jag skall öfvertala några inflytelse