Dagens Nyheter – 20 september 1871, sida 2

oo MR rika vänner att arbeta för saken, yttrade baronen. — Ahl! den skurken visste allt, mumlade Diana och suckade vid tanken på att hela denna olycka säkert icke skulle ha skett, om Renaud varit i staden, Adrienne och herr de Pardaillan hade emellertid blifvit införda till den mäktige rikskansleren, och fröken de Souvigny hade straxt kastat sig till hans fötter, utropande: — Näd för herr de la Guerche! Rikskansleren kände redan genom en till honom ingifven rapport förhörets alla detaljer och förutsåg det förskräckliga straff, som skulle komma att ådömas fången. Äfvenledes tyckte hap att det nu, då ett krig stod för dörren, icke gerna gick an att hindra rättvisans gång. Derigenom skulle disciplinen inom armån ovilkorligt lida. Emellertid blef han rörd vid åsynen af fröken de Souvigny, och i det han lyftade upp henne, sade han tröstande: — Äuvnu är ingenting förloradt; konungen har rätt att benåda, — Ack! om konungen vore i Carlskrona, skulle jag väl då stå här? utbrast Adrienne. Ministern smålog. — Men. ni, ätertog Adrienne, kan inte ni skicka ett bud till konungen, ge befalluing om afrättningens uppskjutande och... hvad vet jag? ... Kan inte ni göra något för hans riddning? ... O, jag ber er!