Dagens Nyheter – 20 september 1871, sida 1

Ministern ringde på en klocka och sade åt betjenten, som kom in: — Låt hemta hit alla handlingar som röra herr de la Guerches sak. Herr de Pardaillan, hvilken insåg att rikskansleren ville vara allena, tog nu afsked, sägande: — Ers excellens, herr de la Gucrche är en slägtinge till mig. Jag har utgjutit mitt blod för Sverige och dess konung; lät detta blod tagas med i vågskålen, när ni afgör fångens öde. Rikskansleren bugade sig, utan att svara. — Ja, tänkte han, sedan herr de Pardaillan aflägsnat sig jemte den stackars fröken de Souvigny, som med möda kunde hålla sig upprätt, jag skulle kanske ha lyssnat till medlidandets röst, om jag cj vore minister i ett land, som står i begrepp att börja ett vidtomfattande krig. Men hvad skulle det blifva af armån med dess lust för dessa förderfliga dueller, som kostat konungen af Sverige så mången tapper krigare, om man vid ett sådant tillfälle som detta läte nåd gå för rätt? Adrienne vågade icke fråga herr de Pardaillan, som var alltför hemmastadd i hofvets spräk, för att kunna missförstå rikskanslerens ord. — Mitt barn, sade han ändtligen, om kansleren icke låtit sig röras af våra böner, har jag andra vänner. Jag skall uppsöka konungen, och om han är för längt borta för att