Dagens Nyheter – 19 september 1871, sida 2

om lifvet och närmade sig dörren. Armand Louis hejdade honom genom en åtbörd. — Men ät hvem vill du väl jag skall anförtro detta uppdrag? När du säger nej, vet jag ingen, som jag kan vända mig till, yttrade Armand Louis efter ett ögonblicks betänkande. — Ingen!... Om det, såsom jag förmodar, är fråga om ett ärende till fröken de Souvigny, skall helt säkert Arnold Brahe, som för befälet öfver vakten härstädes, åtaga sig att uträtta detsamma. Han är ung, har ett öppet och ärligt ansigte och skall icke vigra att till denna Adrienne, som ni älskar, framföra er helsning. Men jag vill vara fri, jag vill att ni skall lefva, ert blod får icke komma öfver mitt hufvud; och som ni sjelf vet, hur jag ej mänga timmar på mig till att arbeta för er räddning. — Hvad tänker du då göra? — Det har jag ännu icke klart för mig; men om mod, oinskränkt hängifvenhet och en fast viljv kunna uträtta något, skall ni bli räddad. Då Magnus lemnade fängelset, begaf han sig direkte till konungens palats. Han visste icke, huru han skulle bära sig åt för att få tala med kungen, han visste blott, att det var hans bestämda föresats att tala med honom, det mätte kosta hvad det ville. Då han kom till den öppna platsen framför slottet, varseblef han en stor mängd meniiskor, och midt ibland dessa sågs en mindie