Dagens Nyheter – 19 september 1871, sida 1

-— J0 — Men Magnus hörde icke mera på honom. När Gustaf Adolf rest, huru skulle han då kunna finna gardeskaptenen eller den hemlighetsfulle grefven af Wasaborg? Utan att bry sig om några Linder, började han derför springa efter konungen. Gustaf Adolf vek nu af vid ett gathörn och skulle passera en lång hvälfd portgånpg, för att komma ut på landsvägen. Ett batteri kanoner fördes just i detta ögonblick genom portgången, med den påföljd att konungen och hans följe måste vänta på inre sidan derom. Magnus fördubblade sin fart; ty han lifvades åter af hoppet. Men förgäfves — kommenderande artilleriofficern utdelade en order, kanonerna kördes skyndsamt åt sidan af vägen, och konungen med sin eskort gälopperade genom portgången. Magnus fortfor att springa. Hans bröst häfde sig våldsamt, hans andedrägt var het, nästan brännande. — Kungen! kungen! ropade han helt andfådd. Men konungen och hans eskort försvunno i ett moln af damm. Ett moln lägrade sig äfven framför Magnus ögon, han kände sina tinningar bulta, och det susade i hans öron. Han ville uppgifva ett anskri af förtviflan, men han kunde det icke, ännu raglade han några steg framåt, derpå föll han omkull vid en milstolpe samt började högljudt snyfta.