Dagens Nyheter – 19 september 1871, sida 1

dig; om du varit olycklig, beklagar jag dig! återtog herr de la Guerche. — Hör mig blott, ade Magnus, och ni må döma sjelf. De öfverföllo mig nattetid på lönnmördares vis och voro fyra mot en. De kastade mig till marken och sökte strypa mig. Jag tyckte mig känna dödens köld i mina ådror. De bofvarne måste ha lyssnat till vårt samtal, och jag, gamle räf, har låtit öfverlista mig. Men min tid kommer också . .. Ni deremot, herr grefve, hvad skall det blifva. af er? tillade den gamle soldaten, under det att ymniga tårar frambröto ur hans ögon. — Var lugn, Magnus, och gå bort i frid. Lifvet är blott en strid, och vi äro ju båda soldater. — Jag gå bort i frid!... Ack, jag får ingen ro, förrän jag hämnats er. Magnus gick en stund fram och tillbaka på golfvet, vridande sina händer. — Ni förlåter mig alltså? sade han. — Ja, och det bästa beviset derpå, är att jag vill gifva dig ett uppdrag. — Afser detta uppdrag er befrielse ur fängelset? Armand Louis skakade på hufvudet. — Så sök er då en annan budbärare. Jag har sagt att jag skall tala med konungen, och ag vill hålla mitt ord. Redan har alltför mycken tid gått förlorad. Magnus band sin näsduk om hufvudet, för att hämma blödningen, spände sitt bälte hårdare